Lite angående tidigare veckans Ted-talk

Julian Treasure nämnde att folk spenderar 60% av sin kommunikationstid på att lyssna, men att en människa i genomsnitt minns 25% av den informationen. Det fick mig att fundera. Jag kan tänka mig hur det kan vara att plugga för elever med koncentrationssvårigheter. Då det oftast inte finns någon disciplin i dagens klassrum. Det måste vara på gränsen till omöjligt. En person med t.ex. ADHD har det svårt att fokusera på en enda uppgift om det är folk som pratar runtomkring. Den personen kan helt enkelt inte avskärma onödiga ljud runt  omkring sig, det blir som en enda stor röra i huvudet. Hur lågt kan deras informationsintag sjunka procentuellt, när de sitter i ett klassrum? Och vad hinner såna barn att åstadkomma i skolan? Finner de någon motivation till skolarbete om det inte kan fokusera på sin arbetsplats?

Några andra intressanta ord som nämndes i presentationen var de som handlade om hur lyssning kan förebygga konflikter och bygga förståelse. Jag håller med Julian på den punkten. Det känns som om en anledning till varför folk inte ändrar sina ståndpunkter så lätt är på grund av att de inte vill lyssna. Ofta är det så att om en människa tar en ståndpunkt så ser den bara bra sidor och förtränger faktumet att det finns dåliga. Detta kan resultera i att man inte vill höra det negativa, alltså inte lyssna på andra människors åsikter eller ändra sina egna. Eftersom att man inte vill ha fel eller se dum ut.

Julian nämnde något om att vi var bättre lyssnare förut. Men sen så lärde vi oss att spara information på papper och datorer. Jag kan hålla med till viss del om det han säger om den punkten. Men vi har lärt oss att skriva och att bygga diverse objekt för att underlätta våra liv. Det är väll inget dåligt?

Dikter

Den dikten som jag tyckte var utan tvekan bäst var "Jag vill möta", den är skriven av Karin Boye. Pågrund av sjukdom så kunde jag inte höra andras åsikter och tankar kring just den dikten eller många av de andra. Och därför kan jag inte ändrat min ståndpunkt när det gäller omtycke kring dessa dikter. "Jag vill möta" är en kort dikt men det säger mig ganska mycket.

Det första tanken som slog mig när jag läste den var all oro som finns runt om i världen, speciellt det som pågår i mellanöstern just nu. Och det jag tror att hon vill säga genom dikten är att man ska möta makter vapenlöst. Alltså att inte lösa konflikter genom att starta krig utan att vapenlöst bemöta varandra och lösa olika problem. Man kan alltid få torra frön att gro till slut, bara man bemöter saker och ting med respekt och har en god tanke bakom det hela som folk kan ta åt sig och sammarbeta med. Och det stämmer mycket bra med hur det borde vara och hur konflikter egentligen borde lösas...

Nu är det sent som f*n, godnatt! :)

Poesi

Jag antar att man inte kan vara intresserad av allting. Poesi är ett område som aldrig har fångat upp mig speciellt mycket. Självklart har jag läst några kända, väldigt fina poetiska stycken som har fått mina tankar att börja jobba. Men trotts det har jag själv aldrig börjat skriva eget eller regelbundet börja läsa någon annans. För det mesta har man sett folk på facebook försöka skriva något fint då och då, men nästan alltid är det så dåligt att jag börjar skratta eller stänger ner sidan. xD Godnatt!

Mitt första intryck av boken "Den ovillga fundamentalisten"

Boken  har gett ett bra första intryck enligt mig. Boken är skriven på ett ganska specifikt sätt, ett skrivsätt som jag aldrig har sett tidigare. Författaren beskriver händelser, miljöer, känslor på ett väldigt kortfattat sätt. Det gör att man som läsare får en egen uppfattning av hur saker och ting ser ut. Det ger ett flyt i boken som leder till att man fastnar redan från början. Bokens början framstår som lätt läst. Jag tycker att bokens början gav en klart bild över den fortsatta handlingen. Men det verkade inte var många i klassen som tyckte lika som jag om handlingen och om de tre citaten som vi hade valt ut till förra lektionen. Men det är kanske bra, kul att man tycker olika! =D Ses nästa lektion Katarina! HARE BRA!